Mellan Ljungskile och Istanbul

Nu finns den. Årets roman.

Så här står det på bokens baksida:

Tomas sätter punkt för ett långt arbetsliv inom vuxenpsykiatrin och flyttar samtidigt till ett soldattorp utanför Ljungskile. Hans långvariga missbruk av alkohol har givit honom skuldkänslor och Tomas frågar sig om det går att skapa ett gott liv som nykter alkoholist. Den nyvunna friheten som pensionär får Tomas att undra: Vem är jag nu? Hur bygger jag ett nytt liv och blir vän med det som varit? I jakten på svar på sina frågor lär Tomas känna nya grannar som även de försöker hitta rätt väg. Kanske delar vi människor samma sökande i livet oavsett om vi har våra rötter i Istanbul, snart ska fira vår nittioårsdag, söker spänning i ödehus eller har lögnen som följeslagare?

Det här är Christer Johanssons elfte roman, en skildring av livet vid brytpunkten mellan anställning och pension.

Kontakta Christer Johansson om du inte köpt boken på annat sätt:

christer.ljungskile@telia.com
070-2241512

Röster om boken:

“Det finns böcker man läser. Och så finns det böcker man stannar kvar i. Det här är en sådan! Tomas jobbar inom psykiatrin, men bestämmer sig för att gå i pension. Vad händer då? Vad händer med livet när vardagen plötsligt får en friare yta? Det känns som att kliva rakt in i en annan människas inre värld-som att få läsa en dagbok från verkliga livet. Naket, ärligt och träffsäkert. De korta meningarna gör det avskalat och nära, samtidigt som de rymmer så mycket. Det finns ett lugnt, eftertänksamt “ovanifrånperspektiv” som om livet betraktas av någon som varit med ett tag-och samtidigt fortfarande upptäcker och vill upptäcka nya saker. Och så citaten…Reflektionerna från andra böcker blir som små poetiska andetag mitt i det vardagliga. Det ger både djup och inspiration. Det här är en berättelse om längtan-efter liv, kärlek, förståelse och sammanhang. Om att rymma både det svåra och det enkla i samma liv. “Det stora livet innehåller en rad småsaker.” Det är något tröstande i den tanken. Något som stannar kvar hos mig. Jag märker att jag inte riktigt vill lämna Tomas och torpet. Mot slutet vill jag nästan pausa, dra ut på läsningen-bara för att få stanna kvar lite längre. Och kanske är det just det som gör boken så stark-den känns på riktigt. Jag vill ha Tomas som granne. Och jag vill definitivt läsa mer av Christer.” hellenvellens_hylla

“DJUP-FANTASTISK-MÄNSKLIG”

“En fantastisk bok om livet och några av dess stora frågor. Som läsare känner jag igen mig, i känslor och frågeställningar, rädslor och funderingar. Över det som varit och det som komma skall. En varm bok om vänskap, olikheter och om att vara snäll mot den viktigaste människan i sitt liv-oss själva. Du behöver inte ha samma bakgrund. eller ålder som “Tomas” för att inse likheter, det finns i alla och envars liv. Boken lämnar en eftertänksamhet efter sig.

Briljant 5/5

Tomas kämpar, verkligen kämpar! Med sig själv men framför allt för sina patienter och medarbetare i en föränderlig värld som inte överensstämmer med hans egna värderingar. Efter noggrann övervägning bestämmer sig Tomas för att gå i pension, tillsammans med sitt nya hus. Det blir en tid med lång återhämtning och anpassning från det liv som varit till det liv som ska ta form. Det nya livet ger mer tid, tid till honom själv men framför allt till livets frågor som ropar allt högre. Var är hans relationer, hans innehåll och hans mening? Han behöver ett uppdrag, ett innehåll, en mening! Är han en krånglig människa som lever ett enkelt liv eller en enkel människa som lever ett krångligt liv? Tomas inser att om han vill få någonting måste han börja med att öppna ögonen, vara modig och ge! Vardagen börjar ta form med nya bekantskaper, barn och barnbarn. Tomas trivs med sin frihet, nya rutiner och åtaganden. Den nya resan, det nya livet börjar nu! @lillaleisborn hos boktokarboktipsar

“Underbar bok. Det bästa du har skrivit. Sträckläste den.” Ann- Marie Ödman

“Vardagsrealism när den är som bäst. Berättelsen präglas av ett snabbt tempo där läsaren följer med i ett dagboksliknande skildrande där högt och lågt lyfts fram. Huvudpersonen Tomas delar vissa upplevelser med författaren vilket gör att man som läsare kommer väldigt nära ibland.” boktipsarkontot

“Väldigt gripande, beskrivningen av alkoholens baksidor kändes in i själen. En bok som gjorde att jag stannade upp och funderade, många frågor och tankar väcks. Rekommenderar starkt alla att läsa “Mellan Ljungskile och Istanbul”. ibokhyllanjustnu

“Du har lyckats få till så många starka och träffsäkra meningar att jag måste gratulera dig till ett fantastiskt manus. Det är mitt favoritmanus av de jag läst av dig.” Ida Söderblom

“Jag upplever boken som en naturlig fortsättning på dina tidigare romaner, samtidigt som den på ett fint sätt väver samman och knyter ihop dem till en större enhet. Det finns en tydlig igenkänning i tematik och ton, och texten för berättelsen vidare. Manuset har bra flyt och bjuder som vanligt på många fina, existentiella och tankeväckande partier. Reflektionerna kring livsval, relationer och tidens gång är genomgående och väl integrerade i berättelsen. Jag blir nyfiken att läsa vidare om det nya livet.” Angelica Hindestam

“Det du har skrivit gjorde mig glad. Jag tyckte särskilt om karaktären Tarik. Du har skildrat verklighetens goda sida på ett fint sätt. Särskilt att du betonar att människors likheter är mer betydelsefulla än deras olikheter ger boken en fin och stark själ. Jag skulle vilja omvandla den till ett filmmanus och medverka till en turkisk översätttning. Den borde intressera svenskturkar.” Vedat Bilgic

“Det är avskalat och personligt. Känns verklighetsbaserat och uppriktigt. Jag gillar när böcker jag läser på något sätt ger mig något att fundera vidare på. Det har denna historia gjort. Vill du läsa något ärligt och avskalat och som berör så passar kanske denna dig.” bokochpysselilivet

“Det är något med det lugna vardagliga som tilltalar mig. Tempot är behagligt , och ja, det är intressant att åldras och samtidigt vara vid liv. Jag älskade att ta del av Jackie- kattens liv i denna bok om en förändringens tid, från yrkeslivet till friheten.” ninasboktips

“Denna roman, skriven av min kollega som är pensionär på jobbet, sticker ut som en kraftfull roman som visar att livet efter pensionen inte bara är ett "att slut", utan också en konstruktion av en ny tillvaro. I centrum av romanen finns Thomas, en karaktär som tidigare kämpat med alkoholberoende och förlorat sin familj och ”hem” i processen. Trots att han slutade med alkohol för flera år sedan fortsatte han att leva i skuggan av det han förlorade. Nu försöker han röra sig inte bara från en fysisk plats, utan även från sitt förflutna.

En av de mest slående aspekterna av romanen är att den behandlar begreppet "hem" som en metafor i flera lager. Processerna med att köpa ett nytt hem, sälja det gamla hemmet och flytta ut flätas ihop med Thomas ansträngning att bygga upp sitt eget "metaforiska hus". I sammanhanget är hemmet inte bara väggar, det är en spegling av behovet av tillhörighet, acceptans, förståelse och kärlek.

Thomas är inte ensam på denna resa. Katten Jackie försöker anpassa sig till det nya huset efter en lång process av att acklimatisera sig till sin vän. Jackies långsamma anpassningsprocess blir en kraftfull symbol för Thomas inre förvandling: Hem finns ibland, men att omfamna det tar tid.

Tarik och Nadia är viktiga karaktärer som ökar romanens känslomässiga och intellektuella djup. Dessa två resesällskap till Thomas som flyttat från Istanbul till Sverige söker nytt "hem" precis som Tomas. Poetiska citat gjorda av den turkiske psykiatern Tarık ur hans bok Hemkomsten (Återvänd till hemmet) med honom ger en separat själ och estetisk lager till romanen. Dessa citat tar berättelsen från att vara bara en berättelse och förvandlar det till en poetisk inre resa.

Romanens geografiska fiktion är också oerhört meningsfull. Det narrativ som går mellan kaoset i Istanbul och sinnesron i Sveriges Ljungskile stad är faktiskt en spegling av tidvattnet i Thomas inre värld. Dessa två platser framstår för oss inte bara som geografiska, utan också som företrädare för psykologiska och kulturella situationer.

Ett av de mest imponerande teman i verket är den universella synen på den mänskliga essensen. Roman, oavsett om han bor i en liten stad i Anatolien eller i ett lugnt hörn av Sverige, betonar starkt att han förblir densamma i sin kärna. Skillnader i kultur, kön och tro är som ett "skal" eller "kläder". Men människans andliga struktur, lidande, sökningar och behov av kärlek är till stor del vanligt. Romanen skapar en djup mänsklig koppling genom att understryka likheter snarare än olikheter.

Romanen rör sig i den här riktningen, precis som Istanbul, förbinder sig öst till väst, norr till söder och med en mental och känslomässig läsning bjuder inte bara in till Thomas berättelse, utan också till hans egen inre resa.

Därför är denna roman inte en "komma hem"-berättelse, utan ett försök att omdefiniera vad hem är. Och kanske ställer han den viktigaste frågan: Var hör man egentligen hemma? Svaret döljs mellan raderna: Människan tillhör i slutet platsen han kan etablera inom sig.” Vedat Bilciq.

“En historia om hemkomst som har beröringspunkter med Tomas Löfströms Mellan Haväng och Himalaya och Ulf Lundells Vardagar.”

“En tänkvärd berättelse. En lågmäld, vardaglig skildring. Betyg 4.” wersans_bokvrå

“Christer Johanssons böcker håller sig i samma stil och tema. Alkoholismen, de kraschade relationerna. Det verklighetsnära…Ändå är det något med Mellan Ljungskile och Istanbul som känns nytt. I en intervju svarade Christer att hans stora brist är fantasin, därför skriver han om verkligheten. Något han lyckas bra med. Men det som slår mig är att jag tror han han lyckats skriva sig ur det stora frågorna, för nu är det mer betraktelser. Jag gillar båda delarna på olika men ändå lika sätt., precis som de är olika men ändå lika.” 4/5. annelie_boktankar

“Tempot i berättelsen är lugnt, nästan meditativt, vilket gör att boken fungerar som en motvikt till den stress som ofta präglar vår vardag. Den bjuder in till eftertanke snarare än dramatik. En stillsam men tankeväckande bok som passar den som söker något mer än bara underhållning. Den erbjuder en paus, ett andrum, och kanske även nya perspektiv på hur man kan förhålla sig till både sig själv och livet i stort.” bokpinglan

“Jag tyckte boken var småputtrig och trevlig. Ingen jättehändelse, “bara” en man som åldras och försöker hitta sig själv. Den fick mig att fundera kring mitt eget liv och det är ju alltid givande..” 3/5 bokkarringen

“Jag gillade det jag läste. Vacker målande text. Jag älskar språket i den här boken. och alla fina dikter som Tomas vän skrivit. Rekommenderas VARMT!” 5/5 bokcissi